Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legenden om Venusbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tår var stympad ocli afslagen, — ännu ett, och det
venstra. benet ned ifrån knäet låg i bitar.
John satte på sig sin hatt och gick sin väg.
Georg stirrade mållös på den lemlästade och
groteska maran framför honom under trettio sekunder,
Ivarpå han ramlade i backen och föll i konvulsioner.
John återkom ögonblickligen med ett åkdon, fick
den nedslagne konstnären och den sönderslagna statyn
ombord samt for af, hrvisslande sakta och lugnt. Han
lemnade konstnären i hans bostad, for af och försvann
med statyn ned åt Via Quirinalis.
FJERDE KAPITLET.
(Scen: ateliern.)
»De sex månaderna äro förbi klockan 2 i dag. O,
förfärligt! Mitt lif är till intet gjordt. Jag önskar,
att jag vore död. Jag åt inte qväll i går. Jag har
ingen frukost fått i dag. Jag vågar inte stiga in på
en osteria. Hungrig? — Tala inte om det! Skomakarn
björnar ihjel mig, skräddarn likaså, husvärden lurar
efter mig. Jag är olycklig. Och John har jag inte
sett sedan den olycksfulla dagen. Hon ler ömt emot
mig, när vi mötas på de stora promenaderna, men
hennes gamla flinthårda pappa säger strängt åt henne
att se åt andra sidan. — Nå, hvem är det, som nu
knackar på dörren? Jag vill slå vad om, att det är
den sakramentskade bofven till skomakare. — Stig in!»
»Ack, lyckan följe ers höghet, — himlen vare ers
nåd gynsam! Jag har burit hit mylords nya stöflar,—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
