- Project Runeberg -  Konung Gustaf III:s första regeringstid till och med 1772 års statshvälfning. Fragment af Gustaf III:s historia /
52

(1871) [MARC] Author: Niklas August Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som hvarje stånds serskilda privilegier. Borgmästare
Sundblad, som med sitt stånds beröm uppläst ett memorial
angående denna sak, var utsedd att med preste- och
bondeståndens deputerade samråda. Presterna — redan i
åtnjutande af privilegier — synas i denna fråga hafva
varit mera likgiltiga; oinbud från ståndet hafva dock
deltagit i öfverläggningen om odalmannaprivilegierna, ehuru
i ståndsprotocollen ej deraf synes något spår.

Emellertid oroades adeln icke blott af denna
med-ståndens sammansvärjning. Den angreps våldsamt i tryckta
skrifter inför allmänheten (”En kronobondes tal”, ”Ofrälse
soldaten”). Under en så upphetsad sinnesstämning togos
från den ofrälse -sidan steg af ganska hotande beskaffenhet.
Borgarne hade vid riksdagens början uppsatt en af alla
ofrälsestånden efter några rent formella ändringar
bifallen instruction för expeditions-utskottet. Denna gick ut
på att, genom ett advocatoriskt knep, äfven i
privilegiifrå-gor, som dock enligt grundlagen fordrade alla fyra
ståndens enstämmighet, göra tre stånds vilja gällande trots
det fjerdes stridiga beslut. Adeln hade låtit denna
försåtliga instruction hvila. Expeditions-deputationens ofrälse
medlemmar hade sedan sökt tvinga adeln till
instructions-frågans afgörande genom att förklara deputationen ur stånd
att expediera andra mål, än dem, hvari alla stånd voro
öfverens. Adelsledamöterna deremot hade ansett, att, intill
dess instructionen blefve färdig, funnes föreskrifter nog i
riksdagsordningen, och ståndet hade gillat denna
uppfattning samt förklarat, att ingen deputation egde bestämma,
efter hvilken instruction den ville arbeta. Sedan den tiden
hade bondeståndet, under klagomål att öfver två månader
voro förflutna, och riksdagsärendena dock ännu ej
kommit ur fläcken, påmint riddarhuset om instructionen. Nu
— då tre och en half månader förflutit — böjdes den
28 Sept, i presteståndet samma klagan: det vore skäl, att
ofrälsestånden gåfve adeln en ny påminnelse. Prosten
Wijkman sjöng ut: ”det skulle kunna hända, att stånden
emellan kunde om konungaförsäkran någon skiljaktighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:56:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tng3/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free