Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Danserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men, sade han slutligen, jag fruktar att det blir
nödvändigt att fängsla Mattheo. Skall det icke göra dig sorg? Är
du icke — hm — hans käresta?
Vicl denna fråga flammade där upp en glödande
vredesrodnad i zigenerskans bruna ansikte, hennes ögon sprutade eld
och med skälvande röst svarade hon:
— Käresta! — nej , icke käresta utan slavinna. Jag hatar
Mattheo så mycket, som en skogarnes fria dotter kan hata,
och mången gång har jag varit nära att stöta en av hans egna
knivar i hans hjärta.
Gösta tänkte vid sig själv, att kanske vore det mera hat än
rättskänsla, som förmått danserskan till denna sällsamma
angivelse. Men därom ansåg han sig icke befogad att döma.
Sedan Gösta skilts ifrån Gisela, vandrade han tillbaka mot
staden i djupa tankar. Mordet måste förekommas, därom
var han fullt ense med sig själv, men huru? Mellan
konungens och hertigens män rådde föga vänskapliga känslor,
föga förtroende. Till- vem skulle han vända sig,
beträffande denna ömtåliga sak? Skulle han anförtro sig åt
sin far? Detta var hans första tanke, men vore det klokt?
Den ärlige Arvid Svan skulle råka i eld och lågor och
ögonblickligen rusa till konungen med angivelsen. Vore detta
rätta vägen? Gösta hade redan varit hovman tillräckligt länge
för att veta, att vid hovet vore raka vägen icke alltid den
bästa. Emellertid beslöt han att gå hem till härberget hos
Göran Möllare. Träffade han fadern hemma, så finge han då
närmare besluta hur han skulle göra.
Då Gösta inträdde i den kammare, han och fadern
gemensamt bebodde, fann han den senare hemma, men vid ett
miserabelt lynne. Sedan de första hälsningarne utbytts,
började herr Arvid brumma över konungen.
— Gud förlåte konung Sigismund, sade han, att han drar
oss så många papister och jesuiter över huvudet. Kan du
tänka dig, att jag återsett den gamle mannen, som vi träffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
