Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röda hår och goda handlag med pungen är så gott som skapad
till Judas, så skälm den som icke gör det. Och så anmälde jag
mig och blev med mycket nöje antagen.
— Ja, jag känner till det där narrspelet, som väckte mycket
förargelse i Stockholm, anmärkte Gösta mörkt.
— Ack ja, vem kunde tro att det skulle gå, som det gick,
fortsatte tiggaren. Det hade hela nyhetens behag att sitta på
gyllene korstol i kyrkan och se huru ingen mindre person än
påvens nuntius av idel ödmjukhet kröp på alla fyra, då han
nalkades oss, och jag försäkrar er ädle herre, att där gick en
rysning av välbehag genom min kropp, då den sköna drottning
Anna knäböjde för mig, tvättade mina fötter och torkade dem
med sitt långa, silkeslena hår. Och på välfägnaden och gåvorna
var det ej heller att klaga. Men denna förstulna glänt på
paradisets port kom surt efter. Alla stockholmsborgare och deras
pigor och drängar, som av nyfikenhet drivits att bevittna det
märkliga skådespelet, kände tiggaren Malkus och dröjde ej att
utbasuna hans deltagande i spektaklet. Det, for som en löpeld
genom staden. Det första, som denna min nya ryktbarhet
inbringade mig, var ett gott kok stryk i en smal gränd. Nå ja,
tänkte jag, litet sveda i ryggen går väl över, och så är saken
glömd. Men det blev annat av. Den stränge mäster
Schepperus hade tagit reda på alla de tolv tiggarnes namn och
brännmärkte oss offentligt och mig allra värst, efter som jag icke blott
lånat mig åt papistiskt narrspel utan till på köpet spelat rollen
av en så föraktlig person, som Judas Iskariot. Och följden lät
icke vänta på sig. Bad jag om en beta bröd eller ett vitten, så
kördes jag bort med hugg och slag, gick jag till mina gamla,
goda ställen, där jag varit van att bemötas och begåvas som en
husvän, så blev jag utsparkad, och ställde jag mig vid en
kyrkdörr och räckte ut handen, så fick jag ingenting annat än smuts
i den och måste därtill vara glad, om jag undslapp stryk.
Tiggaren tystnade ett ögonblick, och man såg på honom, att
det var bittra minnen, som nu passerade förbi hans inre syn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
