Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tullvaktmästare Janssons uppgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vesterbom och Lotta och Adelina. Nu gäller att gå
med värdiga steg och visa sig intresserad! Jansson
klev med av stundens allvar framkrystad och sålunda
tämligen misslyckad beslutsamhet fram till Vesterbom,
som betraktade honom med en otäckt ironisk blick
under de vita ögonhåren. Lotta såg på honom men
behandlade honom som luft. Hon skulle handla sedan,
då de träffades hemma, då allting skulle varda
fullkomnat. Nu var hon bara strömmingsgälerska.
— Hörru Jansson, sade Vesterbom och spottade en
stråle restriktionssnus framför syndarens fötter, vi
trodde näranpå att du som ä en sån sjövild satan, hade
förlorat i dä Herrans vackra vädret i går därför att
du inte kom hem, men du har välan haft dina
randiga skäl å rutiga orsaker. Men fy fasen va du sir
ut i snoken, gosse! Har du gått igenom nån
hackelsemaskin? Vafför är du så randig i syna?
Jansson stannade mitt i sitt fruktansvärda bakrus,
säkerställde fotterna, sneglade på Lotta och sade:
— Ja klådde dom, Vesterbom! Di kan inte slåss
på Enholmen, men di rivs, di satarna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
