Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnesord uttalade af Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så var det sed i snart två menskoåldrar,
Att den, som Finlands Furste skattat högst,
Och den, som stod hans hjerta närmast, den
Vardt kallad här att vårda ljusets flamma.
Det är ett furstearf, som ej skall glömmas,
Så länge dessa ljusa salar berga
En gnista lif. Det är en kärlek, värd
Friborne männers fria hyllningsgärd.
Förrän en krona, förrän bragders glans
Och vetenskapens mognad hunnit smycka
Den tredje kejsarynglingen bland oss,
Föll, ett och tjuguårig, NIKOLAI, som örnen,
Af pilen träffad i sin första flygt.
Hans hela lif, det var ett löfte blott,
Rikt, tjusande, — och brutet utan brott.
Han skulle burit denna kronas arf,
Att glänsa genom många tidehvarf.
Han skulle skördat hvad hans Fader sått,
Han skulle ha fulländat detta verk
Af menskorätt och menskolycka, grundadt
För seklerna i ALEXANDERS dagar.
Allt hvad hans ädle Fader icke hann,
Allt hvad vår storraupprörda tid ej kan,
Allt hvad den ej förstår och ej uppskattar
Och dömer skeft, för det att den ej fattar,
Allt detta skulle genom Honom gått
Fullbordadt, klarnadt, mognadt och förstådt
Till efterverlden, och i höga strider
Han hade vuxit stor för alla tider ....
Så skön var denna knopp, som ej slog ut!
Allt hvad vi visste om hans korta bana,
Var höga föredömen, stora tankar,
Allvarlig håg, en barm som klappade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
