Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnesord uttalade af Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det vida Ryssland sörjde. Från Moskwa,
Från Nevans öfvergifna kejsarboning,
Gick sorgens bud med klockors klang åt öster,
Gick öfver fält och stepper, vadade
Igenom floderna, dök genom kärren,
Flög öfver berg och haf och stadnade
Ej förr, än hvarje muskel utaf lifvet
Förstelnat i den öde polens is.
Från Behrings sund till Bottnens svala bölja,
Från Nova Zemlas snöbetäckta fjäll
Allt till de dalar, der orangen glöder
Vid jordens rygg, det mäktiga Altai,
Der lyssna hundra folk, tallösa skaror
Af alla tungomål, i alla dagrar
Af ljus och skugga, barbari, kultur,
På sägnerna från Medelhafvets strand.
Hvad hafva alla dessa folk gemensamt?
Ej hem, ej språk, ej sed, ej tro, ej Gud.
I denna vida rymd bo alla Gudar:
De kristnes Gud med Allah, Jehovah;
Brahma med Samojedens Num; fetischen
Vid sidan af Ostjakens grofva Seid.
Men ett förstå de alla: herrskarns ord,
Och aldrig förr var detta ord välsignadt
Som nu. Och derför, när från thronen ljungar
Till dem ett budskap: kläden er i sorg,
Ty Herren ryckt från oss vår framtids hopp! —
Då fläktar sorgen lik en sommarvind
Kring jordens rund och drifver alla dessa
Obändiga, vidt skilda böljor samman
Uti en enda sjö, — en menskotår!
Längst bort i vester, här på våra klippor
Utaf Europas hårdaste granit,
Står ock ett folk, som — hur det än må älska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
