Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnesord uttalade af Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Danmarks rike hade höst
Och det var natt i hvarje bröst,
Då hade Dagmar sol och vår,
Då knöt hon myrten i sitt hår,
Då glänste hennes blick så huld,
Långt mer än kejsarkronors guld
Och throners prakt; ty hennes var
Den skönsta yngling jorden bar.
Nu är det vår kring Sundets våg,
Nu ljusnar åter Danmarks håg;
Nu sjunger lärkans glada röst,
Men nu har Dagmars hjerta höst.
Som morgonskyn, när i en tår
Han droppat ned på jordens vår,
Så svann han hän, som molnet far,
Den skönsta yngling jorden bar.
Och när hvar bölja glittrar glad
I Bältens friska morgonbad,
Då frustar der, kanske i dag,
En ångare med tunga slag.
Hans kejserliga vimpel är
Till hälften hissad blott. Han bär
På lifvets fråga dödens svar:
Den skönsta yngling jorden bar.
Vår, ungdom, skönhet, kärlek, allt
Hvad lifvets ljusaste gestalt
Har ömt och tjusfullt, — skänk en tår
Åt Dagmar då; hon det förstår!
Men skänk ej blott din smärtas gärd,
Ty hon är lycklig, afundsvärd:
Hon älskat, som hon älskad var,
Den skönsta yngling jorden bar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
