- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
37

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattig-gubben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höggo sönder hans mage, alldeles som han ämnat göra
med kattiggubben.)

— Låt oss gripa den rackarn i kragen — sade den
första rymmaren; och därvid kastade han körsmädligt sina
stelfrusna skinnhandskar i ansiktet på den förmenta
fattiggubben. Äkven denna smälek höll Puu-Pietari tålmodigt
till godo. Men nu grep den ena rymmaren belätet i
kragen, och den andra lyftade yxan för att slå till. Då
kunde Puu-Pietari ej längre uthärda med sin roll, utan
började spjärna med händer och fötter och satte till att
gallskrika, så att det ekade i hela nejden vidt och bredt
omkring. Detta åter var för rymmarna högst oförmodadt.
Förr hade de väntat att kyrktuppen skulle gala, än att
fattiggubben skulle sparka omkring sig och skrika. De
kunde ej annat tro, än att här var å färde ett grufveligt
spökeri och att den onde själf hade farit i fattiggubben
för att anamma dem midt under deras nidingsdåd. De
upphäfde nu i sin tur ömkeliga nödrop och sökte att
komma sin kos det fortaste de kunde, men det lyckades
ej bättre, än att hela sällskapet i största villervalla
tumlade utför kyrktrappan, och där lågo nu alla tre
skälmarna öfver hvarandra i snödrifvan, skrikande och
spjärnande. Puu-Pietari trodde att man ville gripa honom på
bar gärning och göra af med honom; rymmarna åter
kunde ej annat förmoda, än att »den lede» låg i lufven
på dem.

På sådana tankar kommer man, när man har ett
ondt samvete.

Nu fogade lyckan så förunderligt, att länsman i
socknen just samma afton fått spaning på att de båda
rymmarna skulle finnas i nejden, och som han var en
nitisk man, hade han i all tysthet begifvit sig på ströftåg
om natten, i den riktiga förmodan att skälmarna den tiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free