Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamla stugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upphört, och älskvärda dofter fläktade in från ländernas
grönska.
Marie for med handen öfver sin panna. Det var
en dröm, sade hon sakta till sig själf; men hvilken
dröm!
Ännu sof Antonia. Marie väckte henne med en kyss,
och så skörtade de upp sina klädningar, ty gräset var
ännu ganska vått, och sade stugan farväl. Men de hade
icke gått långt, innan de nära stranden sågo en båt, i
hvilken satt deras bekymrade far, som själf hade rott ut
att söka de förlorade. Inom mindre än en timme voro
de vid Albano igen.
Antonia hade mycket att berätta, när hon åter kom
hem: om åskvädret, om den skräpiga gamla stugan och
de löjliga verserna, som stodo att läsa på stugans väggar.
Men Marie gick strax till gamla mormor, tog henne i
famn, kysste hennes vissnade händer och öfverhöljde
henne med sina smekningar. Hon kunde icke förgäta
sin dröm, hon tänkte beständigt: sådan jag är, har också
mormor varit; sådan mormor är, skall jag också blifva!
Och därvid tänkte hon på den vackra sjömannen, som
for för alltid bort på hafvet, och hon tänkte på, jag vill
ej säga hvem, och huru underbart att efter sjuttio år
tänka tillbaka på honom och på alla dessa ljufva
ung-domsdagar, hvilka hon nu lekt bort i glädje. Då stego
tårarna åter upp i Maries milda ögon; de stodo ju där
beständigt på lur, så ofta hon var sorgsen eller mycket
glad, den lilla, goda Marie.
— Kan mormor tänka — sade hon; — jag har
varit i gamla stugan! Där stod på väggen mormors namn,
och hela natten har jag drömt om mormor besynnerliga
saker.
Men den gamla hörde henne icke; hon höll blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
