- Project Runeberg -  Läsning för barn / Bok 1 /
239

(1906-1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björken och stjärnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

femton år. Ack, en sådan Herrens välsignelse ha vi
icke förtjänt, att vi skulle få de kära barnen igen.

Vid det han ännu talade, öppnades dörren, och in
trädde en gosse och en flicka, som sade sig vara komna
långt ifrån och begärde en bit bröd.

— Kom närmare, barn — sade fadern — och blif
hos oss i natt! Ack, så stora skulle också våra yngsta
barn ha varit, om vi fått behålla dem.

— Se — sade hustrun — två så vackra barn! Ack,
så vackra skulle också våra barn ha varit, om de ännu
lefvat och varit med oss.

Och båda föräldrarna gräto bitterligen. Då kunde
barnen icke längre dölja sig, utan föllo med tårar i sin
faders och moders famn och utropade: — Känna ni
icke igen oss? Vi äro ju edra kära barn, och Gud har
underbarligen fört oss tillbaka till eder från det
främmande landet.

Och föräldrarna omfamnade dem med kärlek utan
namn och föllo jämte barnen på sina knän och tackade
Gud, som på själfva pingstaftonen hade skänkt dem alla
en så stor hugsvalelse.

Sedan måste barnen berätta sina öden, och
föräldrarna berättade sina, och ehuru där på ömse sidor
varit mycken sorg, syntes nu sorgen alldeles förglömd
och förbytt i glädje. Fadern pröfvade sonens armar
och gladdes att de voro så manligt starka, och modern
jämnade dotterns bruna hår och kysste väl hundra
gånger hennes blomstrande kind. — Ja — sade modern
med barnslig glädje — jag kunde väl tro, att något
skulle hända, när två främmande fåglar sjöngo så gladt
uti björken i dag.

— Dem känner jag nog — sade flickan. — De äro
två änglar i fåglahamn, som hela vägen flugit framför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:00:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topbarn/1/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free