Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru skogens små barn lärde sig läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU SKOGENS SMÅ BARN LÄRDE SIG LÄSA 181
ger åt er lilla Ester. Se så, Gud vare med er. Adjö, min
gosse, lyd snällt den beskedliga gumman och se till att
hon blir nöjd med dig, så träffas vi nästa sommar igen 1 —
Och med dessa ord steg han i vagnen och kor sina färde.
Man kan tänka, att det blef en undran i ödemarken,
och själkva den gamla tallen såg fundersam ut, där han
stod mellan stubbarna. Den lille Ahasverus blef i början
så förvånad, att han ej fick fram ett ord, men när vagnen
rullade bort och han blef ensam med de främmande
människorna, begynte han skrika och springa efter
vagnen; och när Ester och gumman sprungo med och
sökte föra honom tillbaka, slog han dem, bet dem och
sparkade dem. Slutligen blef han trött och somnade,
där han satt på en tufva vid vägen. Då bar gumman
honom utan motstånd till stugan, och Ahasverus sof som
en gris till följande morgon.
Den af er, goda vänner, som läst eller sett den lilla
pjäsen »Var god mot de fattiga», minnes kanhända ännu
huru svårt det är för en fattig gumma att väl uppfostra
sådana barn, som förut varit bortskämda af rikedom och
öfverflöd? Esters mormor hade också, de första tiderna,
händerna fulla med den lille bytingen, som genast första
morgonen, när han vaknade, skrek efter sockerbröd och
begärde sin förgyllda piska att smälla på hästarna. Och
när han ej fick hvad han ville, tog han sig för att skrika
och skrek i ett, tills han åter somnade.
Men det gaf sig så småningom. Ahasverus hade icke
varit tre veckor i stugan, innan han glömt vagnen, hästarna,
piskan, sockerbrödet och sin fula vana att skrika; och
efter andra tre veckor var han en liten lydig gosse, som
trifdes godt i den fattiga stugan.
Därtill bidrog mycket den lilla Ester. Hon var fyra
år, och den lille Ahasverus var fem; de passade således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
