Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvitsippan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Älskar du mig? — sade åter den döende sippan.
— Nej, se så dammig jag blikvit på fraekskörtena I
— fortfor Appollo. — Kära du, har du en daggdroppe i
din krona, så låna mig litet tvättvatten; jag ser ju ut
som en mullvad I
— Älskar du mig? — sade hvitsippan för tredje
gången.
— Kära du, bar jag nu tid med sådana lappri-
frågor? — svarade fjäriln. — Ja, jag kunde just tro det
mitt krås är alldeles skrynkligt! Hvad skall man säga
om mig i rosornas hof?
— Men jag älskar dig! — sade hvitsippan, och så
var det slut med henne, ty alla bladen föllo af hennes
krona.
— Nej, se på den stackarn! —sade fjäriln, ty elak
var han icke, bara lätt på vingen, som alla de andra.
— Nu skall man se att jag ej får något tvättvatten, innan
daggen faller på kvällkvisten. Minsann är jag ej en
olycklig fjäril! Min frack är förstörd, mitt krås
skrynkligt, mina kraschaner se ut som gamla kopparslantar.
Hvilken förskräcklig händelse! Den måste göra ett
ofantligt uppseende i världen, jag skall blifva ett föremål
för allas medlidande, och det är likväl något vunnet.
Jag blir åtminstone högst intressant. Hvad månne man
nu skall säga om mig i rosengårdarna?
Med dessa ord flög Apollo åter sin kos. Men han
bade ej hunnit långt, innan han råkade ut för en sparf,
som länge lurat på honom från närmaste plank. Knaps,
så tog sparf ven den vackra Apollo och åt upp honom i
en enda munsbit, så intressant han än gjorde sig.
Enrisbusken såg allt detta och hade sina tankar för
sig. — Felet var det — sade han — att hvitsippan var
alldeles för litet på sin kant. Man skall stå på sig oc h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
