Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om de fyra, som prisade Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sagan om de fyra, som prisade Gud.
Det var en gång en liten, liten stuga,
och där så var en gammal, gammal gubbe,
och han var halt, just som en krokig stubbe;
men annars var han karl, som hette duga.
Så hade han en gammal, gammal gumma,
och hon var blind på sina ögon båda,
och sol och måne kunde hon ej skåda;
men aldrig hördes hon fördenskull brumma.
Sen hade han en liten, liten flicka,
och hon var döf och hade intet öra
att alla vackra fåglars kvitter höra,
när vårens gröna löf begynte spricka.
En liten, liten gosse ock de hade,
och han var stum. Han hade ingen tunga
att, liksom fåglarna, Guds ära sjunga.
Han stod helt tyst, när andra voro glade.
Så hade de en hund. Han hette Moppe,
och han var frisk och färdig, han allena.
Han kunde höra, se och röra bena
och skälla som en tok på mån däroppe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
