Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syne i Sommarby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syne smålog tyst för sig själf, men de andra märkte
det. — Du vet något — sade de. — Du visste något
om fars nya häst. Berätta! Berätta!
Syne, stackare, kunde ej ljuga, hon måste berätta
allt, som händt henne den märkvärdiga dagen, när hon
gick i vall med rusthållarens kor. Hon glömde endast
hur god hon varit mot djuren.
— Syne — sade mor Priska — du är ingen dum
flicka, du har gifvit mig en vacker bomullsklädning. Du
skall få gå i skolan och börja i dag. Morsa vill sluta
skolan, hon, det är det värsta hon vet. — Morsa hade
ej talat om, att hon för sin lättja blef bortvisad från
skolan.
Syne tackade. Hon hade redan fått en riktig
abc-bok med tuppen uti.
— Mor — sade Morsa — låt mig i morgon få valla
rusthållarens kor!
Mor hade ingenting däremot, om Morsa kunde hämta
åt mor en lång väf till lakanslärft.
Och Morsa sade till Sveru: — Det vore något att
få, som Syne, önska oss allt hvad vi vilja!
— Ja — sade Sveru — jag kommer med.
Andra morgonen gingo Morsa och Sveru i vall
med rusthållarens boskap. De hade försett sig med god
vägkost och varma kläder. Korna drefvos med
käpp-rapp till ängen, som åter var vissnad och gul, och, när
de fåtts inom gärdet, satte sig Sveru och Morsa att äta
frukost vid Synes förstörda gård. Stubben stod kvar,
grå, gammal och tyst. Barnen betraktade honom nyfiket:
var det möjligt, att ett sådant uselt träbeläte gaf allt
hvad man begärde af honom? De ville försöka.
— Stubbstackare — sade Morsa — skaffa mig ett
pärlband!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
