Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upplysningar till samlade skrifter - 7 delen. Hertiginnan af Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Å prat, att kusin kan säga! inköll vid sådant tal
den gamle Bäcken, som var vän i huset. Om
kvinnfolket drack sötöl och kaffe, så är det ej därför sagdt
att karlarne nöjde sig med mindre än rostocker öl och
pontak, nej körbanke mig om de det gjorde! Ack, sådan
genever får man ej nu för tiden!
— Att kusin kan tala så där i ungdomens närvaro!
Jag medger att det fanns fyllebultar då som nu, ehuru
gubevars kusin ej hörde till deras antal; men det får
kusin tillstå, att unga personer af både det ena och det
andra slaget i allmänhet voro mycket sedesammare och
måttligare än nu för tiden. I stället att svänga sig i
oanständiga polkor eller sitta hvar för sig, herrarne med
pipan och korten, fruntimmerna med sina evighetslånga
romaner, muntrade sig den tiden de gamla med brädspel
och politik, de unga med pantlekar...
— Ja, och därvid pussades de, så att det small om
öronen, inföll gamle Bäcken skrattande.
— Nå än sen? Det var väl inte något ondt i det,
när det skedde i all ärbarhet. Här i vår finska enkelhet,
där stora och förmögna familjer af medelklassen sällan
bodde vidlyftigare än i sal och två kamrar, och där man
så ofta sof syskonsäng när långväga främmande kommo
i huset, visste man ej ännu af den sorts anständighet,
som sätter ärbarheten i yttre åthäfvor och låter hjärtat
vara huru styggt och fördärfvadt som helst. Ungkarlarne
den tiden voro artiga och hyggliga, men alldeles inte så
påflugna, som nutidens lejon och tigrar och andra
salongernas vilddjur; flickorna voro muntra och okonstlade,
alldeles icke pryda i somt och efterlåtna i annat, som
— nå nå, jag säger ej mer, hvar tid har sin sed.
— Minns kusin den där lilla pudrade kammarjunkaren
i sina skor med så stora spännen, att han kunnat klafvas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
