Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hangös öga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LILLA.
Fort upp i tornet; jag vill hjälpa dig. Himmelens
väder! Och Kalle är ännu ute på sjönl
B Ad a försvinna i tornöppningen.
SAMMU framträder.
SAMMU.
Blås, kära vindpust, blås, blås, och sopa bort bergen
som flygande dun! Har du redan fått vingar, allra
finaste lilla örnunge på rosende moln? Flyg, flygr och
förmörka jorden! Bättre, mycket bättre måste du
sträckå ut! Vore jag som du och hade sådana sköna,
svarta vingpennor, jag skulle svepa luften i skum och
karda stjärnor som bomull. Ut med vingarna, säger jag
dig; ut, ut, ut!
Paus. Stormen tar till.
Så! Du lär dig. Bra, snösparf! Ännu en ving-
fläktl Har jag ej suttit på stranden och sjungit för dig
svarta visor och hvita visor? Har jag ej vaggat din
fjäder till flygt och du skulle svika mig! Sammus års-
tid är kommen: hon har sett skepp i sjön. De bafva
tagit hennes barn: hon skall taga deras i stället. Och
nu sofver Hangös öga; nu har fyren slocknat — släckt
af tårar. Si, så mycket vatten hade ännu en förgråten
mor i sina torra ögon. O du lilla, allra käraste planka
där borta i sjön, du som yfves i skummet med toppar
och segel, om jag hade dig mellan mina knotiga
händer, jag skulle krama dig i spillror och gråta af
glädje!
Hon klappar händerna. Fyren tändes.
Hvad nu? Du vaknar igen, du enögda nattuggla?
Har jag ej befallt dig att sofva ända till
dagbräckningen?
Nödskott fr&n sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
