- Project Runeberg -  Sånger /
I:11

(1904-1905) [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vågen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

återstråla. Då odödligt sörjer jag, att fast mitt djup,
där stjärnan speglas, syns omätligt liksom höjden, är
dock allt en villa endast, sand och klippor hårdt mig
fängsla och helt nära under mig är mörka jorden, invid
hvilken oförklarligt tvång mig binder. Därför böljar i
min barm en namnlös, outsäglig längtan; ofvan vill jag,
bort till höjden, vill ej mer, af villor gäckad, fången
invid jordens stränder ensam gråta.»

Så sorlade vågen och månen af klagande stämman
bevektes. Hon sände på strålarnas glänsande vingar till
sörjande böljan de susande orden: »Sörj icke, du dotter
af vinden och djupet, sörj icke att villor där nere dig
kvälja och stränder dig stänga, fast ofvan du ville bland
skyarna bölja. Från höjden du kommit i pärlande daggen
och regnbågens droppar; vid gruset du dväljes en tid och
i djupet du höjderna speglar. Dock bor i din barm en
makt, som dig löser och bojorna bräcker, när stunden
är inne. Nu längta och hd, nu bida och hoppas!» Så
talade månen.

Och de ljufva orden göto sötma uti vågens längtan.
Friare och mera fridfullt slog hon sedan emot stranden,
ljusare och mera ljufligt logo sedan uti barmen höga
höjdens stjärnor.

        Då kom en dag, en afton kom, och åter
        såg månen ned från höjderna till djupet,
        kring hennes hvita panna lätt sig lindat
        det ljusa silfvermolnets skira slöja,
        och ljusa silfvermolnets skira slöja
        hon var den i sin längtan lösta vågen,
        som fordom ensam uti världen klagat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:48:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/topesang/a0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free