Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valdemars hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sommarhimmel, i vågorna af en blank stiltje på hafvet, på
första bladet af hjärtats förseglade bok. Nu vet du det.
En dag mötte jag henne i en lund utan namn, där
hon gick bland blommor utan tal. Jag sade henne hvad
ingen visste, hon gaf mig en blick som ingen såg. Nu
vet du hvarom vårt möte var.
En skalk ville utspionera min väg till henne i
morgongryningen. Han lade ut snaror för vindfläktarna,
han gillrade nät för månstrålarna, och när han hade
lyckats att fånga tusende fläktar och tiotusende
månstrålar, så hade han ännu icke sett ett enda grässtrå
böjdt af hennes fot, när hon flydde mig.
Jag har ett palats af diamanter och rubin; därinne
bor den allraskönaste fé, och hvar dag kan jag se en
flik af hennes stjärnströdda mantel inne uti det innersta.
Men om jag sade dig hennes namn, skulle palatset störta
och fén förgås som ett stjärnfall i rymderna. Däraf
kan du se att jag gärna yppar min hemlighet för alla.
Men ack, den bränner, den bränner som en vårsol
bränner de sprickande löf och de af kärlek svällande
rosenkalkar. Den måste i dagen, lik bubblan, som stiger
upp från den omätliga grunden af ett milsdjupt haf, och
i samma ögonblick hon kommer i ljuset, brister hon. Du
djupets gömda, ack alltför länge fördolda skönhet, skulle
jag icke se dig med vällust brista?
Min brud heter - låt mig se, min brud heter den
namnlösa, den formlösa, den ljudlösa, den outsägliga -
hvad jag älskar henne i slöjan af en hemlighets tätaste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
