Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sällheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SXLLHLTEN 143
Sällheten,
Stormen hviner. Väldiga hvita vågor
hvälfva högt, och hafvet i solen gnistrar.
Ö hur brusar
underfull din bölja, o ungdomsiust!
Sällhet! spöke! länge ditt spår jag spanat;
än jag såg din vinge vifta i vårskyn;
än på hafven
sågs en blick af fladdrande manteln fly.
Dig jag letat med hjärtats långa längtan,
men din vinge vek bort i vinterdimmor;
formiöst, namniöst,
sjönk ditt väsen i vågens hvita skum.
Sist jag vände med åldradt hjärta åter;
skumma skyars skuggor min själ omskyggde.
Se, då stod du
tätt invid. Din anddräkt kysste min kind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
