Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det eviga ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET EVIGA LJUSET 237
Det eviga ljuset.
En visa om julnatten.
Du eviga ljus,
du strålande strimma
i lefnadens dimma
och grafvarnas grus;
jag tror uppå dig,
jag stilla tillbeder
din stråle som leder
och lyser min stig.
I mörker jag gick,
min själ var en öken,
och sorgernas töcken
omhöljde min blick;
den ödsliga natt
låg tung på mitt hjärta,
då sken i min smärta
din stråle så gladt.
Naturen var stum,
en fläkt från de döde
for öfver de öde,
de vissnade rum;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
