- Project Runeberg -  Sånger /
I:250

(1904-1905) [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prins Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250 SANGER 1852

Men hvar finns en graf så tidig, bäddad uti nordens höst,
mera värd att strös med blommor, helgas utaf saknans
röst?

Öch hvar finns en vissnad ynglings bild så huld, så mild,
som din,
uti tusen, tusen hjärtan ristad outplånligt in?


I den stormupprörda tiden, där blott stridens demon rår,
gick du som en ton af skönhet genom många missijud
går.
Kungaborgens goda ängel, tvenne rikens hopp så kort,
gick du, älskande och älskad, ifrån mycken kärlek bort.


När i denna stund, du inilde fursteyngling, vid din grift
faller mången tår och ristas mången sorgsen minnesskrift,
äfven ifrån Finlands stränder, dem ditt öga aldrig såg,
låt en enkel minnesblomma sändas öfver hafvets våg.


Främlingar, af bafvet skilda, äro vi för Sverige nu;
höra icke till de dina, bo på annan strand än du!
Men det ådlas och det skönas rike alla lyda vi,
liksom du, vi det tillhöra, ha, som du, en del däri.


Och så ha vi rätt att fälla, äfven vi, den varma tår
på din unga graf, o furste, på din tidigt redda bår,
och så ha vi rätt att älska, äfven vi, »de rosors doft»,
som ej vissna skall, när handen, som åt oss dem gaf,
är stoft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:48:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/topesang/a0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free