Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Midvinternatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 SÅNGER 1858
Nordiska taflor.
1. Midvinternatt.
M idvinternatt står sljärnklar öfver norden.
Det tindrar öfver höjder, berg och dalar,
och himlen lefver, medan död är jorden.
iVlaanselkå lyftar sina hvita toppar,
högtidlig, drömmande, mot nattens salar,
liksom ett moln, där hagelskuren droppar.
Öch Kölen ställer djärf sin jätteskullra
med trotsigt hån mot oceanens vilja,
när berg af is emot hans stränder kullra.
Här lutar Skandia den stolta pannan
mot Finlands nacke. Dem kan ingen skilja,
förrn hällebergen lossna från hvarannan.
Med handsiag af granit fast bundna samman,
i jordens urtid vigdes de tillhopa
ar (len i Rluspelbcm fördolda flamman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
