Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kometen 1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och pest uti din luft, att skynda deras mord;
är det din fruktbarhet, din rikedom, o jord!
Och kronan på ditt verk, den stolta mänskoanden,
som mäter solars gång och vågar mästra Gud;
hvad är väl han? Ett grand, en myra uti sanden,
borttappad i en vrå af väridars stjärneskrud;
än bödel, som din vall med blod och tårar fuktar,
än offer, som förskrämdt det fallna lötvet fruktar
och lider, hatar, dör och multnar i din mark;
är det väl han som nämns en skapelsens monark!
Nej, dunkla jord, ej så med öfvermod bekika
det snabba töckenklot, som ilar dig förbi.
Fast regellös jag syns, fast vild och hemsk tillika,
jag är mer säll än du, jag är långt mera fri.
Jag är en nyfödd värld, som, yngst bland stjärnors rader,
en gång skall få min plats bland världars myriader,
att vittna Skaparns makt långt rikare än du.
Din bana löper ut; min förestår ännu.
Årtusenden förgått, sen jag dig sist besökte;
då glödde än din kropp i lavans kopparfärg;
löst uti dimmor opp, än oceanen rökte
omkring ditt öde klot och dina smultna berg.
Öch när årtusenden härefter jag dig susar
i rymdens natt förbi, du lika öde rusar,
en bristande vulkan, emot världstöcknen ut,
och all din dröm af lif, din mänskodröm, är slut.
Tr. 13 Oktober.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
