Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Prolog den 7 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VETER ~\ KF I FE
2. Prolog den 7 December.
1.
Barn af den tid, som fjärran från orkanen
af dagens fläktar höjs och sedan, trött
af balens mödor, slumrar på divanen
och ser i drömmen allting rosenrödt:
vet du den sorg, som bådat dina nöjen?
Vet du den tår, som gret för dina löjen?
Vet du de ofTer, som för dig ha blödt?
Ditt sköna luftslott, nu så rosenfärgadi,
det restes upp så outsägligt svårt.
I vida norden finns ej land så härjadt,
så blodhestänkt, så offerkrönt, som vårt,
ej finns ett folk, så fosterbror med nöden,
så ödelagdt af isarna och glöden,
så härdadt - ack - och därföre så hårdt!
Du trängdes ej bland denna världens store,
o våra fåders folk! Det var ditt brott.
Du nöjdes hellre, i din strid med Bore,
med sångens, odlingens triumfer blott.
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
