Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Striden om ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN OM LJL7SET 165
Solen i sitt sjitverslott
icke än till hvila gått
och förnam en ton i vinden;
rodnade som eld på kinden,
slet sig lös ur molnets famn,
sänkte sig i dufvohamn,
undrande och ömt betagen,
till den aftondunkla hagen;
satte sig i furans topp,
lyste hela nejden opp.
Nordens nattliga värdinna,
Louhi, mörkrets moder, såg
solen lysa tjust i håg,
månen af beundran brinna;
grep i furan solens brand,
grep i björken månens skifva,
förde dem till nordens land,
att för evigt där förblifva;
stängde dem med trolldomsmakt
uti kopparbergets schakt
och svor dyr en ed att binda
ljusets makter fångna, blinda,
till den tid hon förelagt.
Vardt så mörker. Samma stund
föll en natt, så svart som grafven,
öfver stranden, öfver hafven
och betäckte jordens rund.
Blott från Kalevalas härdar
lyste glad en flamma än
öfver dimomhöljda fjärdar.
Sist tog Louhi äfven den;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
