Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barnatro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BARNATRO 87
hur skall du ej frysa i snön?
– O, banna ej himmelens väder!
Min älskade fader mig kläder,
när våren ånyo blir grön.
Men du i den härjade parken,
du vissnade löf uppå marken,
hur sorgset, att värnlös dig se
Guds världar, af under så fulla,
rotlösa i rymderna rulla:
jag har samma fäste som de.
Och du o min ljung, du den sista,
som lefnadens rodnad skall mista,
säg, sörjer du icke att dö?
- Hvi skulle mig vintern förskräcka?
Min fader, han skall mig uppväcka
en gång ur den djupaste snö.
Hur vet du det, hedarnas dotter,
när döden går ut uppå slåtter
och sommarens blomster de slås?
– Förgäfves han grafvarna gräfver;
vår fader i himmelen lefver:
så kunna vi icke förgås!
Haf tack, du min älskade ljufva
och bleknande skogarnas tufva!
Din röst ur mitt innersta går.
Jag vet, att de mulnande höstar
ej rubba den tro, som förtröstar,
den själ, som Guds kärlek förstår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
