Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogssköflingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSSKO FLINGEN 221
af urtids hällar, dem naturen länge
barmhärtigt dolde under skogens täcke,
och ändlös, liflös, hopplös breder sig
i härjarns spår poicirkeins ödemark.
För hvad, mitt land, för hvad förhärjas du?
Har hungern äter gästat dina bygder?
Begär han stammar, icke bark, som förr?
Har väldig ovän ryckt emot din gräns?
Vill du med skogens bråte skydda dig
och dina byddor mot barbarers pilar?
Åck nej - du står med öfverfyllda lador,
med rikligt bröd i fredens sommardagar,
och ingen ovän hotar dina portar,
blott dina egna söner sarga dig,
och andra bygders svultne gamar kretsa
kring dina stränder, vädrande ett rof.
För redbar flit, för sälla framtidsskördar
förvandlas ej din gröna skog till guld:
med detta guld skall ötverflödet frossa,
med detta guld skall girigheten ockra,
med detta guld skall dårskapen sig brösta,
med detta guld skall rusets kopparpanna,
som slukar dina skördar, som förgiftar
din hyddas frid och mördar dina söner,
beständigt fyllas och beständigt tömmas.
Därtill behöfves det. Men plöjarns möda,
en idog slöjd, en tyst, förnöjsam flit
och tankens segrar, lifvets mänskligt ädla
och anspråkslösa måtta skall förgätas
för detta vissna löf, en hastig vinning,
för detta lyckans väsenlösa spöke,
som är en flyktig rök, ett sken, ett hån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
