- Project Runeberg -  Sånger /
III:237

(1904-1905) [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olofsborg (Savonlinna)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OLOFSBORG 237


det fasta Viborg är oväns sorg,
och Savos trotsiga Olofsborg
skall bli honom hård att knäcka. »


Gud nåde den, som var trög och sen;
då gällde gå flink och trogen:
en hand bar murslef, och svärd bar en,
ett öga mätte ut mur och sten,
det andra såg emot skogen.


En väktare på den höga mur
såg spejande bort mot öster;
han blåste med makt i stridens lur,
där slog mot bergen en hagelskur
med ekon af tusen röster.


De kommo, kommo, som hafvets våg,
i långa, brokiga leder,
de redo med hån i svedens råg,
och landet rykte i härjningståg,
och mänskorna höggos neder.


Då blänkte svärd i herr Eriks hand;
han talade stolt de orden:
Upp, män från moar och ås och strand!
Nu skola vi värja det skönsta land,
som Gud har skapat på jorden.


Öch vid han talade, fram där drog
en sky af blänkande lansar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:48:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/topesang/c0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free