Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elias Lönnrot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 SANGER 1884
på livilka intet solsken fallit än.
Säg ej till berget: käre, maka åt dig!
Säg ej åt furan: löfva dig till björk!
Säg hellre med arbetaren därinne:
Res dig, förgätna stam, ur natt och vanmakt
till skogens jämnhöjd! Veckla ut din fägring,
väx till ditt fulla mått! Förblif dig själf,
men bred din krona mot den vida världen,
drick märg och ungdomskraft af himlens ljus!
0, vandrare, hvemhelst du är, om främling,
om dotter eller son af detta land,
träd lycklig in med blottadt hufvud här!
Här bor en stormakt, en af världens största,
det tysta arbetet, som icke braskar
och icke kifvas, men som, likt ett vårregn,
bortsmälter isar, vattnar fosterjorden,
nyföder folk, omskapar tidehvarf.
Det starkaste, det som består för sekler,
det gror i ringbet, växer upp i armod
och skall fullkomnas sist i herrlighet.
Allsvåldig Gud nedlägger sina skatter
i sköra lerkärl, för att kraften, segern,
fullkomningen skall vara Hans, ej vår.
Stort är blott det som vet sig själf försaka;
blott den, som gifver allt, får allt tillbaka.
III.
Grönska, o land, i vårens första fägring,
stråla af kärlek, sjung med lösta vågor
vidt kring den graf, som gömmer siste kämpen
från gångna dagar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
