Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Skulptur - 3. Måleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Skulptur,
Sindings idé. Två människor. En man,
en kvinna. Men där saknas ett,
det tredje, som i sig förenar båda.
Lägg till ett barn, som, sträckt från modrens famn,
omarmar kärleksfullt sin faders hals,
och skapelsens mysterium är där.
Säg icke: barnet är den blifvande,
den obestämda mänskan i sitt frö;
det saknar form! ... Hvad är då form? Teknik.
Lägg själ däri! Hvad är ett litet barn?
En hel natur. Ej man, ej kvinna än,
ej söndrad i instinkter och begär,
urmänniskan, som före fallets brant
bebodde jordens paradis och än
bebor det, slumrande i änglavakt.
Att söka formen och förgäta själen,
är konstens syndafall. Det är att mejsla
det brustna utan tanke på det hela,
ursprungliga, som ständigt återkräfver
sin rätt i konsten – släcka eld, som lefver,
och samla askan – en förbrunnen glöd,
som varit lif och sprakar än som död.
3. Måleri.
»Ställ Hilda H. på Punkaharju ås
en sommarkväll, förrän dess sol förgås,
och I han sett det skönaste I veten
uti naturen och i mänskligheten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>