Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Dramatisk konst - 6. Poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 SANGER 1894
5. Dramatisk konst.
Lätta bubbla på lifvets vågor,
född och slocknad med rampens lågor,
hvarför slösa på nyck, som går,
läppens löje och ögats tår?
Ar du lek, var beredd att glömmas;
är du konst, så förstå att dömas!
Hvarför lefva på snobbars nåd,
dömd, berömd med en tom applåd?
Lagrar vissna, och glömska sårar.
Stort är ej det, som allt bedårar;
stort är att blöda hjärteblod
för det högsta vår själ förstod.
6. Poesi.
»Guld på golfvet ligger,
ingen tager upp det. »
Foten trampar det,
ögat ser öfver det,
hjärtat är stängdt.
Fattiga solsken,
åldringens tröst,
barnets glädje,
slösar du ej din glans
hvit öfver tufvorna,
bjärt öfver sjöarna?
Hvem tager upp dig?
Hvem vill mynta dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
