Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till fru Emilie Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med tiden blef duetten en sextett:
Ludvig, Augusta, Julius, liten Lotta
i deras tur begynte väsna, klotta,
men ängeln borttog lilla Henriette.
Den gamla, kära gården fanns ju då.
Där var visst icke mycket högt till taket,
men städadt och högtidligt stod gemaket
med långa soffan, taburett, trymå.
I salen stod klaveret med sin stol,
i boden såldes sveskon, dukar, nubbar;
gårdskammarn var kontor för finnegubbar;
där fick Runkina [1] last för Liverpool.
Och uppför trånga trappan klef man käckt
till barnens sal med målade tapeter,
där bland världsdelarnas märkvärdigheter
red Karl den tolfte styf och oförskräckt.
Det var ett litet bo, men tryggt och godt.
Man trifdes där, man älskade hvarandra,
man hade icke tid sin nästa klandra,
man läste, sjöng, politiserte smått.
Små barnen växte. Moster Sahlbom nyss
fick äran att den första läxan lugga;
sen fick herr Schale högre visdom plugga
och fordrade till arbetslön en kyss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
