Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller Stenbäck, om de då råkat komma till Linnais och
sett Ringa Littow vid systerns sida, skulle förliknat
henne vid en solstråle, skimrande på kanten af en mörk
guldkantad aftonsky — så ljus, så lätt, så flyktig var
denna unga och späda varelse, en tredjedel docka, en
tredjedel älfva och knappt en tredjedel välboren fröken,
sådan den stränge faderns vilja, systerns exempel och
genever-guvernanten mademoiselle Triste-Ruban hade
uppfostrat henne.
En svart pudel med lejonman hade lagt sin nos
i hennes famn och befraktade henne med sina kloka
menande ögon. Unga Ringa roade sig än att knäppa
med sina tina tingrar pudeln på nosen, än att smekande
stryka hans ulliga man, än åter att hviska en
hemlighetsfull befallning vid hans långa hängande öron,
hvar-efter pudeln, glad att visa sin tjenstfärdighet, var med
ett språng vid andra sidan af rummet, för att hämta
en sykorg eller en näsduk och sedan återtaga sin
afunds-värda plats, tills ett nytt upptåg störde hans hvila. Åt
läsningen tycktes Ringa skänka en ganska tvetydig
uppmärksamhet.
— Men så jaga bort hunden! utropade Anna otåligt,
störd af pudelns förnyade språng på den rutiga
yllemattan. — Och är det alldeles omöjligt för dig att vara
stilla en stund, så tillåter kanske pappa att du går in
till ma bonne.
Öfversten hörde henne icke. Han var försjunken i
sina tankar.
— Couche, Metisto I hviskade fröken Ringa med en
min som skulle föreställa allvarsam. Och Mefisto kröp
lydigt under hennes stol.
Fröken Anna teg några ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
