- Project Runeberg -  Noveller. Band 3 /
23

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gröna kammarn i Linnais gård ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/

godsint förnöjsamhet och en viss benägenhet för att
räkna en läcker middag med en därpå följande treflig
middagslur bland likvets högsta njutningar. Denne herre
var klädd i en svart kalmuckskinnspäls med uppfärgadt
blått klädesöfvertåg och krage af mårdskinn, innanför
hvilken en hvit halsduk framstack sin breda ros; för
öfrigt bar han smorlädersstöflar med skinnbräm och på
hufvudet en låg mössa af så kalladt »ofödt skälskinn»,
sådana man den tiden fann i alla handelsbodar och som
mest brukades af sjökaptener och handelsbokhållare. Hos
hans mera välfödda än välborna personlighet skulle man
knappt kunnat upptäcka andra spår af en för detta militär
med kaptensafsked, än vänskapen för hästar och en
gammal ovana att svära. Men denna sistnämnda
mili-täriska skötesynd hade under en hälsosam moderlig tuktan
blifvit så förunderligt afhyflad, att alla hans forna grymma
»tunndr» och »skock» med tillbehör numera liknade
af-basade lejon i ett menageri, hvilka, när de måste fram
för publiken, hoppa som tama kattungar öfver en käpp.

Dessa två till det yttre och inre mycket olika
personer reste visserligen nu i vagn, men det var på »kraken»
i medlet af November, när marken nyss frusit, medan
ingen snö fallit ännu; och den skarpa genomträngande
blåsten rättfärdigade fullkomligt de resandes utstyrsel i
varma vinterplagg.

Den olyckliga gamla vagnen gaf oupphörligt sitt
missnöje öfver pufkarna tillkänna med ett vemodigt
knakande i alla dess fogningar. Emellertid fördrog den
magra frun med beundransvärdt tålamod dessa
halsbrytande knyckar, med hvilka »kraken» hotade att för hvar
gång massakrera det bräckliga fortskaffningsmedlet, under
det att herrn vid hennes sida tid efter annan
interfolierade sin konversation med ett otåligt brummande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:03:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnov3/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free