Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vincent Vågbrytaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5. Löftets bägare.
Kaisaniemis framtidsudde och gröna parker blefvo nu
öde och öfvergikna. Ett dröjande återsken ak Tölös
förgångna sol bredde sin milda halfdager öfver de daggiga
kullarna och den lugna viken, där rönnar och häggar
speglade sina hvita blommor. Natten doftade och strålade.
Allt var så tyst, så fridfullt, så blommigt och grönt.
Endast talltrasten sjöng på sin dunkla gren, och på afstånd
hördes de sakta, jämna år tagen af en båt, som rodde åt
staden på andra sidan om långa bron.
Naturen drömde sin sköna, barnsliga vårdröm i
norden. Hvem hade hjärta att störa hennes frid? Ack,
denna täcka nejd har kanske mer än engång saknat den
tid, då en liten stad af kojor reste sig i dess närhet och
endast fiskarens årtag i kvällen förjagade svanen ifrån
dess klara vattenspeglar.
Kloten begynte åter rulla på Sparbanken och
blandade sitt dån med ljudet af sången, som i början klang
frisk och harmonisk. Hseffners och Nordbloms
Upsala-sånger voro den tiden på modet. Ekot i bergen
upprepade gäckande:
Vikingasäten, åldriga lundar,
klippor, den eviga frihetens värn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
