Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var allt något bråksamt; mamma förklarade att vi
sannolikt skulle brinna upp eller sluta vårt lik i Ålands
hak, men resan gick lyckligt, Visby var angenämt, gikten
förbättrades, och vi återvände med det lyckliga hoppet
att få tillbringa vintern i lugn. Då mottogo vi i början
ak November en inbjudning från tant Mirabeau att
tillbringa julen på Muisto. Vid hennes ålder, skrek hon,
vore dagarna räknade. När hon icke fick den glädjen
att se oss på sommaren, hoppades hon att vi ville unna
henne detta nöje under den sista jul hon sannolikt ännu
kunde omfamna oss.
Hvad skulle vi svara? Föräldrarna hade så gärna
de lefde velat undgå en ny resa i denna besvärliga
årstid, men man sårar icke med afslag en älskad och något
granntyckt tant, hvilken man dessutom hoppas ärfva,
och våra pyren, Fritz och Sigrid, förenade så enträget
sina böner med mina, att de styrande makterna slutligen
nödgades samtycka. Detta beslut fattades likväl med det
bestämda och oryggliga förbehåll, att familjen icke skulle
riskera sina dyrbara lif med en resa på järnväg.
I November föll snö, och vi fröjdade oss åt ett
klingande slädföre. Men Anders — den nedrige Anders,
som så ofta kastar slask i vägen för olyckliga julresande
— förblef sin gamla osed trogen, och detta ända därhän,
att vägarna slutligen blefvo platt ofarbara. Vi väntade
i det längsta, vi rådfrågade barometern, almanackan och
alla gamla väderleksspådomar, men utan resultat. När
resan ej längre kunde uppskjutas, sågo vi oss, trots alla
oryggliga beslut, försatta i den hårda nödvändigheten att
antingen stanna hemma, eller resa på järnväg. Det var
ett bekymmersamt val. Nöden hade ingen lag, vi måste
riskera lifvet, och pappa lugnade oss med den försäkran,
att vi ju nästan lika lätt kunnat drunkna på resan till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
