Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Visste mamma däraf?
— Nej, krigsrådinnan var ute och blek mycket ledsen
när hon ej fick mottaga herr Hagert.
— Det tror jag nog. Men vet du ej något mer?
— Hvad kör något?
— Hvad de ha kör sig därinne.
— De skrikva.
— Tant också?
— Nej, bara den främmande.
— Hvad skrikva de?
— Stora papper och små papper. Stora bokstäkver
och små bokstäkver. Friherrinnan säger något, och det
skrifver han upp.
— Men du måtte väl hört något? Hvarom är det?
Är det om berg och koppar?
— Vet icke. Friherrinnan ringde och befallde friskt
vatten. De talade franska eller tyska eller ryska, jag
förstod ingenting.
— Malla, hvad tror du om allt detta?
— Hvad jag tror?. .. Nej, nu får jag se åt hur de
afreda såsen!
Alla mina observationer instämde däri, att vi kunde
vänta en fin middag. Men jag bedrog mig: den var
icke fin, den var furstlig. Smeden, hvars näfvar tycktes
vara af naturen ämnade att skala helkokta potäter,
skänkte likväl en ganska ringa uppmärksamhet åt
anrättningar, hvilka bort göra Malla Södergrens konst
odödlig. Han åt en kötträtt och drack ett glas rödt
vin; det öfriga lämnade han nästan orördt. Tant hade
bort bjuda honom smidekol: han skulle ha slukat dem
som kastanjer.
Pappa gjorde bättre skäl för sig. Han kunde ej
nog prisa de rara vinerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
