Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Mirabeau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lekva i hundra år, för att då kå nöjet bryta armar och
ben ak sig och läkas ak kruntimmer. Godnatt, min herre.
— Sok godt, min fru. Medan vi sokva, skrider dock
världen några timmar framåt, och var säker att med
hvarje sol går en fördom ned, hvilken vi ännu i går
antogo för en osvikelig sanning.
Vi gingo. Jag visste att mig förestod en läxa, och
jag bedrog mig icke.
— Hvad är det jag hör? Smeden är nog djärf att
kalla dig vid ditt dopnamn!
— Ja, mamma, när han ej får säga fröken och ej
vill säga mamsell...
— Hvilka sottiser! Hvarför icke mamsell?
— Mamma känner hans skäl. Han kan ej tåla någon
rangskillnad i titeln. Han säger att all annan rang än
personligt värde är ett oting bland karlar, men en
löjlighet bland fruntimmer.
— Nej, hör den förmätne herrn, som vill diktera
lag i frågor där konungar och kejsare förlorat sin
myndighet! Nåväl, han må kalla dig hvad han behagar, men
jag förbjuder dig att svara honom ett ord, om han en
annan gång kallar dig vid ditt namn.
— Mamma ... jag har sagt dig, att jag afskyr honom,
men jag kan icke förakta honom. Han förtjenar det icke.
Du skulle ha sett honom i natt vid Mörtpetters stuga.
— Se så, nu talar du ur en annan ton. Augusta,
Augusta, kom ihåg att jag varnat dig!
Jag svarade icke. Inom mig var rök och damm,
alldeles som kring kung Carl och Mörtpetter. Jag var
missnöjd med mig själf, körbittrad, oklar och utan ro.
Fiskarestugan hade dock kastat gnistor omkring sig.
Muisto var räddadt, men jag körlorad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
