Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det var ju Pellavoinen! utropade hon.
— Är det möjligt?
— O, den slipade ormen 1 Den nedrige bedragaren!
Gissade han icke, att jag följde honom tätt i hälarna!
Visste han icke, att du skulle möta mig och att du var
en sådan enfaldig narr, för hvilken han kunde hopljuga
en historia, som du sedan ganska riktigt skulle berätta
för mig! Och det har lyckats honom, perfekt har det
lyckats honom, den bofven! Nu skall han skratta på
linmarknaden, medan vi löpt hans ärenden tjugu mil hit
till Storkyro, till en halfgalen karl, som ämnar lefva till
Methusalems ålder! ... Lars Koderik, vore jag icke din
egen köttsliga moster, så sant jag gifvit en pojke risbastu
förr, skulle jag icke klappa dig brun och blå, ty det är
du som rår för det! Stå där och skäms! Men det säger
jag dig, tänk aldrig på att bli köpman! Det skulle man
sel Far din förstår något, han, det må jag tillstå,
fastän han nu har lurat mig på mitt lin, men dig skulle
Liibeckarne narra att äta hö som konfekt.
Det är ovisst huru länge fru Margret skulle på detta
mera uppriktiga än mosterliga sätt gifvit luft åt sin
vrede, därest icke den snäfva person, som kallades madam
Vidström och som tydligen var den rådande stormakten
näst kommissarien själf, trädt in i rummet, lagt en serviett
på skrifbordet och börjat duka en kvällsvard. Fru Margret,
som ej kunde glömma Pellavoinen, fick tid att lugna
sina upprörda känslor, medan hennes systerson började
följande samtal med stormakten.
— Hur mår kommissarien?
— Illa.
— Är han ofta sjuk?
— Sällan.
— Vi göra madam Vidström mycket besvär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
