Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det gyllene spöket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14. Den sista botöfningen.
Hvad? Ännu icke nog? Blir det då
aldrig nog?
Men den flyktiga munterhet, som fru Margrets
missöde framkallat, försvann; ropet på skuldsedlarna
hördes ånyo, och ett par välkända slagskämpar sprungo
ut för att afbryta gärdsgårdsstörar, det vanliga vapnet
vid sådana bardalekar. Den gamle syntes fast besluten
att ej gifva vika. En af de närgångnaste erhöll ett rapp
öfvér skuldran af hans knöliga käpp. Det begynte att
hagla hugg. Lars Roderik kastade sig emellan och fick
ett slag så att det gnistrade för hans ögon. Två mot
tjugu, det var en olika strid, och så tappert än ynglingen
sökte begagna sin erfarenhet från föregående fälttåg mot
gesäller och bokhållare, var det klart att han och den
gamle snart skulle duka under.
I detta afgörande ögonblick visade sig Lisu i dörren.
Hon stod där stum, blek som en bildstod, och hennes
tårfulla blickar mötte kommissariens i samma stund han
åter höjde käppen för att bestraffa den närmaste
vålds-verkaren. Det var blott ett enda ögonkast, men det
förlamade den gamle mannens lyftade arm. Ett par sekunder
stod han orörlig och känslolös för de slag som träffade
honom. Därefter utropade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
