Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Savolaks ödemarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som just då antände staden, icke lärer ansett det löna
mödan att vidare förfölja en så envis baddare.
Den sårade var ingen annan än sedermera major
Croneld, hvilken betalade sin skuld med att först antaga
trosspojken till dräng, därefter ställa honom, fastän icke
målfyllig, som soldat uti ledet, prygla honom till människa
och slutligen hedra honom med korprals afsked
samt anförtro honom vården af sin yngre son, hvilka
förtroendeposter Durk, som fick sitt förkorlade namn af
den oförstådda artigheten <I>durak</I> – ett namn, hvilket
finnarne sedan rådbråkade till <I>turkki</I>, som betyder antingen
turk eller skinnpäls – troget uppfyllde med vanlig
betänksamhet.
När därför nu sergeant Croneld djärfdes mana den
meriterade mannen att påskynda sina steg, svarade korpral
Durk på det sätt som hans landsmän ofta bruka vid
dylika tillfällen, nämligen med en vältalig tystnad, och
fortfor att i sin gråa vadmalsjacka marsehera lika lugnt
som förut, under det att han, af loflig hushållsaktighet,
bar pjäxstöflarna på ryggen.
Julinattens lätta skymning begynte att omslöja den
praktfulla åsen, och granarna på sydvästra sluttningen
antogo en mörkare färg, medan på nordöstra sidan björkarnas
löf, som aftecknade sig mot natthimmelen, tycktes
blifva genomskinliga och glimma af guld. Kontrasten
mellan den djupa skuggan på ena och fårgspelet på andra
sidan af åsen blef allt starkare och frambragte en af
dessa underbara ljuseffekter, dem man endast möter i
nordens sommarnätter. Det förekom ett ögonblick Lennart
Croneld som hade han till vänster nattens, dödens och
sorgens riken, till höger åter morgonens, lifvets och
hoppets världar. Allt var så drömlikt och outsägeligt
fridfullt; sjöarna blänkte mellan träden, daggen skimrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
