- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:233

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Efteråt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan det saklöst, spårlöst, tårlöst försvinna; med detta
kan det i ett ögonblick hafva uppnått sitt mått och sluta
med ära.

Ja, själarna växa. Om de under lifvets dagar skulle
beständigt tillväxa i det goda, då vore schavotten ett
attentat och grafven en olycka. Men själarna växa icke
alltid i riktningen uppåt. Många likna det gamla trädet,
som upphört att skjuta toppskott och i stället utbreder
sina rötter i jorden, växer för hvarje år knubbigare,
ogenomträngligare, härdnar och tjocknar, tager röta i
kärnan, tynar bort och bidar den barmhärtiga storm,
som skall störta det kull. Är detta så afundsvärdt?
Träd, hvi föll du icke hellre i ungdomens blomma?
Hvarför blef du ej julgranen, som en enda kväll, i sin
fägrings ögonblick, spred namniös glädje i oskyldiga
hjärtan och i själfva förvissningen prisade Gud?

När vi med rätta kalla den långa lefnad lycklig,
där själen beständigt växer i själfförsakande kärlek till
höga och ädla mål för himmelen och för jorden, då
skola vi icke heller sörja en yngling, som midtibland
förrädare föll på sin post för det bästa han visste, för
tro och heder. Brakel lefde sjuttiotvå år sedan han
bar den sårade Döbeln ur striden vid Porrassalmi. Men
när vi minnas Lennart Cronelds glada och tacksamma
afskedsblick till den långa och ärofulla framtid, som
varit äfven hans ungdomsdröm, då tänka vi på skaldens
ord om Wilhelm von Schwerin:

        Långt var det lif dock han lefva fått,
        om lif är bragd.

Och när vi tänka därpå, då faller en så blank stråle
af fröjd ned öfver denna flyktiga sorg, att han ju måste
skina rätt in i efterlefvandes hjärtan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free