Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Efteråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kan icke med bästa vilja bestrida, att den forna
lilla älskliga Betta Sivert på Otava gård med tiden blef
friherrinna. Hennes man hade kunnat vara hennes far;
hon måste tillbringa några odrägligt tråkiga är i Petersburg,
men befriades af en barmhärtig gikt, som lade
baronen i grafven, och flyttade som barnlös änka tillbaka
till Rautasaari, där hon ombyggde det gamla, förfallna
boningshuset till en ståtelig herregård och hade sitt nöje
af att höra gamla Kajsa berätta om en längesedan bortgången
ungdomsväns små pojkstreck i barnaåren. Hon
blef en hjärtegod och mycket afhållen gammal fru, om
hvilken gårdens underhafvande brukade säga, att den nya
armollinen rouva icke liknade den förra mer än solsken
på gröna löf liknar åskregnet i en augustinatt. Endast
de gamle spannmålstorparne funno det alltför stillsamt
numera i gården och brukade säga, när himlen mulnade vid
höbärgningstiden: sen asian majuri paraiten ajoi – den
saken bedref majoren bäst; han fick det att gå!
Icke långt från Rautasaari stod socknens anspråkslösa
träkyrka på en kulle vid sjön, och på dess fridlysta
område var den Croneldska familjegrafven. Släkten hade
varit fattig och icke haft råd att mura åt sig ett eget
grafkapell; men den tiden salig majoren sysslade med
järnbruket, bade han låtit inhägna åt sig och de sina en
hvilostad, som omgafs af ett prydligt järnstaket. Den
nya frun på Rautasaari hade med mycken omsorg vårdat
platsen och inhägnaden, planterat granar utanför hörnen
och rosenhäckar närmast staketet. Tre mossiga grafstenar
af granit betecknade lika många leder af Croneldar
bredvid hvarandra. Karolinen Rutger Croneld fanns
icke där, hans ben hvilade förgätna utanför Narvas murar,
men sonsonen hade icke velat förbigå hans ärofulla
minne och nedlagt stenen med hans namn och dödsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
