Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Hvem af dem skall dö?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Du ljuger!
– Å, hur kan baron säga så? Det är dagsens
sanning; hon är begrafven i Teisko.
– Du ljuger. Hon är ...
– Hvad är hon?
– Det angår dig inte. En skuld dör aldrig, han kommer igen.
Nu visste hushållerskan hvad hon ville veta. Ännu
engång förbannade hon sin oförsiktighet att lämna
baronen ensam med de resande, men hon ångrade för sent,
det återstod blott att förekomma följderna.
– Jaså, hon kommer igen! Nå, det kan kvitta mig
lika om baron har en dödsfiende mer eller mindre
i lifvet; jag säger bara hvad andra sagt. Men i alla
dagar, baron skälfver ju i hela kroppen, baron får
bestämdt slag. Ack jämmer, när hela världen öfverger
baron, så blir jag kvar i barons sista stund. Kära,
bästa baron, tänk för samvetets skull på sin hädanfärd,
medan det ännu är tid, och godtgör hvad ännu
godtgöras kan; i morgon är det kanske för sent. Tyst! jag
hör bjällror klinga. Det är Sebastian, som kommer med
prästen; det var just en försynens skickelse att vi tänkte
på det här i kväll. Ännu engång, kära baron, vi veta
ju ingen när vår Herre kallar oss; låt oss icke uppskjuta
ett ögonblick med att godtgöra det onda vi gjort här i
världen!
Och därpå skyndade hon ut. Men gamla baron
kände sig underligt stämd, ehuru hans tankar togo en
annan riktning än menadt var.
– »Godtgöra hvad som ännu godtgöras kan»,
upprepade han tankfull. »Vi veta ingen när vår Herre
kallar oss» ... Hon har rätt. Men mot henne har jag
intet att godtgöra. Det var hon som från början trängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
