- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:313

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Mörksens gärningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom. Ett brottande uppstod, eller rättare ett slagsmål,
ty det liknade icke en lek. Förföljaren, en groflemmad
karl af ovanlig längd, fattade sin motståndare
om lifvet och tycktes vilja med våld återföra honom
till stugan. Den förföljde åter, en kort undersätsig, men
icke mindre starkt byggd man, syntes endast sträfva att
komma lös. Fotfästet var osäkert; båda tumlade öfver
hvarandra i snön. Allt mera förbittrad blef striden, men
slutligen kom den ene ofvanpå, nedtryckte sin motståndare
i snön, gaf honom ett förfärligt slag af knytnäfven
i ansiktet, samlade med ett hastigt famntag en hel drifva
öfver hans ansikte, hoppade så upp och var fri.

– Thomas! Thomas! hviskade nu Lotten, ty det
var den korte som segrat, och hon hade igenkänt
honom.

Thomas var denna gång hvad han annars aldrig
var, lätt på foten. Sedan han ännu engång kullslagit
och i snön nedmyllat sin rasande, men förbryllade fiende,
flög han hastigt till sin unga mamsell, växlade med
henne ett par lika hastiga ord, bar henne öfver drifvan,
ruskade på sig som en häst, för att afskaka snön, och
försvann med Lotten genom den öppnade och strax åter
stängda lönndörren.

Detta skedde så fort, att när den långe, hvars näsblod
färgade drifvorna purpurröda, åter kommit på benen
och torkat snön ur ögonen, funnos endast fjäten af hans
motståndare. Den långe följde dem, men stannade
förbluffad, ty fjäten upphörde vid väggen.

Men var den långe förbluffad, så var Thomas det
icke mindre, när han så plötsligen såg sig förflyttad från
snödrifvorna in i en varm och präktig sängkammare.
Han såg sig om och kunde icke begripa huru han
kommit tvärsigenom väggen. Fjädern hade tjenstgjort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Nov 30 22:19:40 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/topnovel/b0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free