Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Nemesis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfärligt slag sanslös till golfvet, fattade honom om lifvet,
bar honom ut och kastade honom hufvudstupa utför
den höga trappan i drifvorna.
Efter denna raska expedition återvände Thomas för
att lugna den gamla frun, som emellertid uppstigit och
under en pinsam oro klädt sig. Bådas bekymmer öfver
Lottens försvinnande förenade sig med nattens hemska
uppträden att låta dem ana det värsta. Den gamla
påyrkade att man genast måtte uppsöka flickan, och
Thomas, hvars tillgifvenhet var lika bergfast som trumpen,
tog sin matmor i handen och begaf sig med henne ut
på upptäckter.
Komna ut i salen, vägleddes de af rösterna till baronens
rum och trädde utan betänkande in.
Här funno de Lotten oskadad och trygg i samtal
med von Dahlen. För båda hade detta möte varit oväntadt,
men gladt, och det var en vacker, nästan högtidlig
syn att se detta unga par med vårens och kärlekens
rosor på sina kinder, sittande vid den vissnade och
döende gubbens bädd.
Men denna tafla hade äfven sin starka skugga. Hushållerskan
hade ej kunnat dölja sin förvåning och sitt
raseri vid Lottens inträde; hon ville aflägsna sig, men
von Dahlen, fruktande nya stämplingar, hade med manlig
fasthet förbjudit henne att lämna rummet. Vid anblicken
af Thomas och gamla öfverstinnan fattades den elaka
kvinnan af förfäran. En ny tanke, en förskräcklig aning
syntes ha bemäktigat sig hennes själ, och ur stånd att
hejda sig, rusade hon mot Thomas, fattade honom i
tröjan och utropade:
– Röfvare! mördare! Hvad har du gjort af min Sebastian?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
