Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska vyer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korta glädje. Ty sina glada juninätter borde nordbon
aldrig sofva bort, han borde, lik sydlänningen, äga sin
siesta när middagssolen bränner hetast, sjunga med
lärkorna om morgonen och om natten med talltrasten
stämma sin älskliga visa för likvets korta, drömlika,
flyende behag.
Furusund klarerades klockan tre en vacker
tisdagsmorgon. Svenska böljor slöto Finland i sina bläa armar.
Det var ej främmande stränder, de voro ju, som vära
egna sydfinska, bekransade med höga mörka furor,
om-gördlade med branta klippor ak granit. Här och där ett
halmtak mellan barrträden, stundom en villas hvita fasad
vid en vänlig vik, en mötande vedskuta, anblicken af
ett pä afstånd rykande ångfartyg... det var allt. Det
allvarsamma finska tycket följer skärgården alltintill
Vaxholmen, som i bredd med Sveaborg förekommer som
en lekstuga. Därefter ljusna vyerna mycket, stränderna
få ett eget svenskt behag, al och ek befolka skogarna,
bondstugorna blifva smått förnäma af sig, herrgårdar
och villor framtitta allt tätare med höga, ljusa fönster
mellan löfven, båtar och jakter vimla på fjärdarna, små
ångfartyg plaska som änder öfver vikarna, det blir ett
gladt, ett rörligt och behagkullt lif öfverallt. Och detta
är svenskt. Vi känna på oss, att vi komma från vårt
tröga, allvarsamma, slutna folk midt in i det svenska
likvets verksamma, öppna och glädtiga kretsar, från ett
annat furusund till en annan vaxholme. Och anblicken
af Stockholm ...
Om den är mycket ordadt, men kanske ej för mycket.
Framför oss ligger Mälarstaden med sina torn och sina
hvita fasader på höjder och sluttningar — den prisgikver
sig genast nästan hel och hållen åt våra blickar, den
sträcker två armar, Norr och Söder benämnda, på ömse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
