Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den evige studenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag upplöste rullen och fann en handskrift på
pergament.
Historien om denna upptäckt är icke sällsammare
än mången annan sådan i vårt land och andra länder.
Huru ett oskattbart stycke forntida litteratur efter seklers
skiften plundrats under ett förödande krig, därefter rest
öfver haf och land, hamnat i ett bibliotek, utlånats åt en
lärd forskare, glömts vid hans död, fortsatt sina resor,
sålts som makulatur, undgått förladdningar, tårtor och
rieugnar, vräkts i en mjöllår och ändtligen funnits af en
envis student — allt detta är blott ett upprepande af
det gamla habent sua fata libelli, skriftstycken äro ödets
kastbollar. Jag ber om förlåtelse, jag skall spara latinet
så mycket som möjligt.
Inbyggarne på Haavisto dolde icke sin munterhet,
när jag erbjöd dem tre riksdaler i lösen för detta mitt
fynd. Det var dock pergament, så mycket förstodo de,
och pergament kan med fördel begagnas till att bekläda
nappen i barns dihorn. Men att värdera en möglig rulle
för detta kalfskinn till mer än högst tolf skillingar, detta
syntes dem vara höjden af slöseri; det kunde endast
väntas af en student, som alltid har godt om pengar.
Ankommen till Åbo, underrättade jag min far om
det lyckliga fyndet. Jag hade icke underlåtit att
omsorgsfullt befria det från spåren af en otacksam eftervärlds
vanvård; men läsa det, därtill förslog icke all min fattiga
lärdom. Rullen innehöll åtta blad pergament, hoprullade
under ett omslag af groft, halfmurket hamptyg och ytterst
tätt fullskrifna med en oläslig skrift. Aldrig hade jag
haft någon aning om dessa besynnerliga skriftecken
uppifrån nedåt och nedifrån uppåt, så vidunderligt gamla,
att de knappt buro spår af de bjärta färger och prydliga
ornamenter, hvarmed medeltidens munkar plägade utsira
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
