Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Beckbrännaren som alltid kom öfverst. (Folksägen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjärde berättelsen.
Beckbrännaren, som alltid kom öfverst.
(Efter en folksägen.)
Följande dag lättade sig Östersjöns dimma fram på
förmiddagen, men blott några timmar. Åter låg
Hengist overksam, åter satt sällskapet församladt på
akterdäck. Kapten Videstrand hade utdragit lotten numro
fyra och började sin berättelse:
Bredvid den gamla, rödmålade kyrkan i min födelseort
var en grön gräsplan, som i forna tider varit
begrafnings-plats. De dödes bostad hade under tidernas lopp blifvit
allt längre makad åt sidan af de lefvande, som gärna
vilja syssla på jordens yta i fred för sorgen, innan de
flytta under henne. Doktorn påstod, att de dödas flyttning
skedde för hälsans skull, eftersom lifvet icke mår väl
af att bo vägg i vägg med döden. Jag vet icke, det
är väl möjligt. Visst är, att de vördade förfäderne först
fått sin hviloplats under kyrkans golf, därefter blifvit
afhyste till klockbacken utanför stapeln, därifrån vidare
förpassats till en inhägnad kyrkogård vid stadens utkant
och slutligen funnit sin fristad i en för detta åker någon
verst utanför tullen. Klockbacken var nu en gräslinda,
där väktaren bärgade hö och där stundom en benknota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
